Hej Annika

Du svarade inte på mitt förra mail så jag ger dig en ny chans. När du gick till val 2002, visste du då att du inte kunde hålla de löften som du gav väljarna, nämligen att det skulle bli trängselavgifter i Stockholm vare sig du sade det eller ej? Var det så att du tyckte att makten var viktigare än löftena och ansåg att väljarna fick skylla sig själva för att de var så godtrogna? Känns inte det mönstret väldigt bekant? Hur mycket är löften egentligen värda – ingenting? Jag tyckte faktiskt att du verkade schysst och inte så betongsossig som Göran, därför trodde jag även att du var en person som höll sina löften. Det var tråkigt att inse att det bara var rävspel och taktik från din sida och att alla politiker är lika. Hur ska vi väljare nu kunna lita på att du inte kommer att permanenta försöket med trängselavgifterna? Hur skiljer politiker egentligen på lögn och sanning? Det är så mycket jag vill fråga dig Annika. Jag är glad att jag själv aldrig blev politiker. För mitt ord är någonting som jag väger på guldvåg. Har jag ingen heder så har jag ingenting.

Hälsningar, Martin Ekdahl