Fundamentalisterna har redan segrat

I det stora kriget mot terrorismen och islamismen poängteras ofta att man "gör det i frihetens namn". Problemet är dock att den kristna högern och sawanidimperialismen går hand i hand. Vår omhuldade europeiska toleranta liberalism hotas nu från två håll - sawaniderna i Saudiarabien och de nykristna/neokonservativa i USA.

Både den ultrakristna högern och de islamistiska sekterna driver en hård kampanj för att urholka den sexuella frigörelse som västerlandet har kämpat i århundraden för att vinna. Abortmotståndarna och preventivmedelsbekämparna driver en hätsk kampanj för att inte bara tvinga på afrikaner och sydamerikaner sina fundamentalistiska åsikter utan även oss européer. Samhället påstås ofta av feministiska debattörer ha blivit allt "mer sexualiserat" men det förhåller sig ju på motsatt vis - sexualiteten har blivit allt mer kommersialiserad och skamfylld. På vilken badstrand ser man idag en tjej som vågar visa sig toppless utan att dels skämmas för sin kropp eller att känna sig uttittad? Den fundamentalistiska kroppsuppfattningen har nu således även nått våra badstränder. Fortfarande driver H&M och Twilfit sina profitorienterade kampanjer för att nasa så många stringtrosor och baddräkter som möjligt men den oproblematiska synen på kroppen är lika långt borta som sjuttio- och åttiotalet. Nu ska vi klä på oss - feministerna går deras ärenden och fundamentalisterna jublar i Riyad och Texas.

Yttrandefriheten är ett annat exempel på hur vi nu allt mer kringskärs av en kristen/muslimsk hegemoni. På sjuttonhundratalet var det i Sverige belagt med dödsstraff att yttra vissa åsikter som kunde såra kyrkan och kungens självkänsla. Den monoteistiska/monarkistiska diktaturen gick individerna långt in på bara kroppen och det skulle kännas att ha "fel" åsikter. Denna censur- och förtrycksapparat luckrades långsamt upp genom idogt arbete av män som Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta, författaren August Strindberg och förläggaren Albert Bonnier. Idag använder sig medieföretagen åter allt mer av självcensur för att inte stöta sig med den starka kristna och muslimska lobbyn. Den verklighet som teve och tidningar förmedlar är starkt beskuren av intressen i USA och Saudiarabien. Lyder man inte de oskrivna lagarna så går man Theo van Goghs öde - döden - till möte. Så snabbt går det att bryta ned någonting som det tog så lång tid och så mycket möda att bygga upp.

Ett tredje exempel är den personliga integriteten. Idag tävlar politiker längsmed höger-vänsterskalan i hela Europa om vem som vill begränsa medborgarnas integritet mest. I Sverige leder Thomas Bodström ligan av kamerafetichister. I England hörs kommentarer som "alla vill hellre leva under bevakning än bli sprängda i luften". Givetvis vill ingen bli sprängd i luften - men hur hindrar en kamera en självmordsbombare som ändå tänker dö? Jag tror inte att någon människa verkligen vill leva i "1984"-staten. Länder som Tyskland och England har redan kommit långt i övervakning och censur av medborgarnas telefon- och Internettraffik men Sverige ligger inte långt efter.

Så - wåtts the madderfakking dil - vi har ju ändå redan gett upp vår älskade frihet. Vad ska det då vara för mening att skicka soldater till Irak och Afghanistan? Vi kan lika gärna skicka våra barn till Koran- och Bibelskolor i Mellanöstern och Mellanvästern i stället. För face it - fundamentalisterna har redan segrat.