Isn't it ironic?

Nu återvänder Houstons invånare hem till sin delvis förstörda stad efter att orkanen Rita har gjort sorti och två veckor efter att storasyster Katrina jämnade New Orleans med marken. De mänskliga, ekologiska och ekonomiska konsekvenserna är närmast oöverskådliga. Detta ovanpå ett tvåfrontskrig i Afganistan och Irak som kostar USA:s skattebetalare många miljarder varje månad. Förutom att det är tragiskt så är det även ironiskt - av flera skäl. För det första - George W Bush vägrade skriva på Kyotoprotokollet, samma protokoll som skulle minska koldioxidutsläppen och som hade kunnat begränsa omfattningen av den förödelse som hans land (och hans egen hemdelstat - Texas) nu bevittnar. För det andra - USA har så mycket trupper i Irak och Afganistan att de inte lyckas rädda sin egen befolkning på hemmaplan, trots att krigsföringen på andra sidan Atlanten genomdrivs med omtanke om "rikets säkerhet". Det tredje skälet stavas o-l-j-a. Av omsorg till den inhemska oljeindustrin och de amerikanska bränslepriserna valde Bush att inte skriva under Kyotoprotokollet + invadera Irak. Nu står han inför en situation då den egna oljeindustrin får ta en fruktansvärd smäll av stormarna, med stängda raffinaderier och skyhöga bränslepriser som följd. I brist på träffsäkra synonymer vill jag kalla USA:s läge för höjden av ironi - dock en bitter och sorglig sådan.