När SL gör jobbet...

...brukar jag längta till en annan planet där tunnelbanan går i tid och busschaufförerna är snälla och inte får raseriutbrott på dom stackars resenärerna som undrar varför bussen återiigen är sen så att man inte hinner till jobbet i tid. Jag brukar också tänka mig ett alternativuniversum där tunnebaneväktarna inte går på anabola steroider eller är med i KuKluxKlan. Jag brukar tänka mig att jag inte finns och att allt runt omkring mig bara är en ond mardröm som jag kan slippa genom att vakna. Men jag vaknar aldrig för jag sitter fast i helvetet och busschauffören håller på att bli röd i ögonen för att han har missat att någon stackare skulle gå av vid den förra stationen trots att den där människan har plingat OCH ropat OCH viftat med armarna. Det är så jävla varmt att jag får panik och jag längtar bara till min bil där jag kan sätta på AC:n och välja musik och känna mig fri fastän jag sitter fast i en bilkö. Om bensinen inte var så jävla dyr ändå. Jag får panik..! jag måste ut ur den här bussen.. Nu bråkar busschauffören med någon och hotar att slänga av honom vid nästa station...
...och jag vill bara dö. Är det här mitt liv? For what?

Så brukar jag tänka när SL gör jobbet.