Förra veckan var det bröstcancergala igen. Det är jättebra och jag tycker att det är viktigt att man hittar sätt att begränsa cancerns skadeverkningar och utrotar sjukdomen. Jag är själv livrädd för cancer. Men jag undrar varför det inte finns motsvarande galor för prostatacancerforskningen och varför forskningen kring prostatacancer inte är representerat hos Cancerfonden?
Prostatacancer drabbar fler människor än bröstcancer, ändå är ämnet svårt tabubelagt. När David Gervais skulle uppmärksamma sjukdomen i en reklamkampanj blev det skandal i Storbritannien. Det finns ett blått band för prostatacancer men det ser man aldrig några kändisar stoltsera med på sina jackbeslag. Kanske känns det för
pinsamt att bära något som är förknippat med mäns genitalier? Är det månne den gamla man/kvinnagrejen som gör sig påmind igen? Att vi aldrig växer upp.
På fredagen berättade en vän för mig att byggare i blåkläder inte längre är välkomna på det gamla knegarhaket "Gröne Jägarn" på Söder. Det är ytterligare ett bevis för vad jag redan tidigare har anat. Att Sverige och den västerländska civilisationen är
på väg mot sin undergång.
I helgen var det Science fiction och fantasymässa i Sollentuna. Det var första gången för mig och en intressant upplvevelse. Alltid kul att träffa människor som tror att Jesus var ett UFO ellar att dom själva är Gandalf eller Darth Vader eller Spock eller alla tre på en och samma gång. Dessutom var det kul att se riddarspelet när en riddare fastnade med sitt svärd i taket och fick en bit av det i huvudet.
På söndagen ringde en kille och berättade att han hade visat sin finska flickvän Stockholm. På söndagsmorgonen gick dom ner till sjön Trekanten och fick där syn på svanar. Flickvännen som aldrig förut hade sett några svanar blev till sig och dom bestämde sig för att gå och hämta bröd till fåglarna. Då fick de plötsligt syn på en hög med pitabröd som låg utslängt. Glada över fyndet gick de tillbaka ned till sjön och sbörjade kasta ut brödet. Snart hade mängder med fåglar samlats för att äta. Även några japaner lockades dit med kamerorna i högsta hugg. När brödet var slut gick min kompis tillbaka för att hämta mer. Då såg han en liten skylt 10 X 7 centimeter "bete med råttgift utplacerat". Han hade matat fåglarna med råttgift. Hundratals fåglar - svanar, måsar, änder, skator, kråkor och småfåglar. Hur kan Parkförvaltningen vara så korkad? Inte nog med att dom riskerar livet på hundar, ekorrar och fåglar med sitt råttgiftsbete, men att dom dessutom är så dåliga på att skylta. Det borde ju ha suttit en stor skylt där så att folk såg att dom hade placerat ut råttgift. Som det nu är verkar Parkförvaltningen vara en större hälsorisk än både råttor och fåglar.
På måndagen gick jag på bio och såg "Det levande slottet". Filmen som är ännu ett mästerverk av regisören Miyazaki är helt klart sevärd om än inte lika medtagande som "Spirited away" var när jag först såg den.
Min kära gamla handjagade militärtrimmer från Solingen i Tyskland gav slutligen upp under måndagen. Det var en fjäder som brast. Tack för många gamla fina minnen lilla trimmer. Som när du med min broders hjälp klippte av mig mina söndersmälta hårrester när jag panikblekt det innan så knallrosa Roskildehåret inför en englandsresa och råkade ha i dubbelt så mycket hårblekningsmedel under dubbelt så lång tid som förpackningen och kassörskan på Konsum i Västerhaninge rekommenderade. Jag såg ut som en blandning av en lägerfånge och Gorbatjov under resten av den sommaren.
När jag i kvällen stod och pratade i telefonen i mitt kök fick jag höra en välbekant melodi - Glassbilen. Jag drabbades av nostalgiattack av det svårare slaget och rusade ner på gatan för att återuppliva gamla barndomsminnen från lyckliga somrar. Bara för att upptäcka att glassnubben ville ha sexti spänn för fyra glassar. Vilket rån, jag kunde ju lika gärna ha gått till Ica och köpt glassarna där. Tyngd av det faktum att killens uppehälle hängde på att jag som ensam kund denna iskalla och beckmörka afton köpte glass av honom tog jag ändå och gav honom en näve av mina surt förvärvade pengar och lommade hem igen med ett paket lågkaloriglass i famnen. Jag som inte ens tycker om lågkaloriglass. Jag är lika rädd för aspartam som för cancer.
På tisdagen har jag varit på Tekniska museet och tittat på robotar och andra sköna grejer. Det känns skönt med lite framtidstro i detta trista defaitistiska decennium. Dessutom tittade jag in utställningen med udda föremål i små lådor. Bra skumt med Fred Astaires skor och en geniknölsmätare på samma utställning. Passa på att se utställningen i helgen innan den slutar.
I morse läste jag i tidningen att en kille hade dömts till fängelse för att under sex år ha haft sex med sin syster. Han dömdes för sex med mindreårig och syskonsex. SYSKONSEX? Okej för att man dömer en människa för att ha haft sexuellt umgänge med en
mindreårig men att det finns ett brott som heter syskonsex. Det är ju som att åka tidsmaskin och komma tillbaka till medeltiden. Undrar om stegling är ett rättmätigt straff för ett sådant brott?
