Herr Gårman - ett manschauvinistiskt svin

Äntligen har våra kära skattefinansierade hjältar (politikerna såklart) avslöjat ett fruktansvärt missförhållande – ja närmast ett brott mot mänskligheten. Herr Gårman (den gröna gubben på övergångsställena) är ett manschauvinistiskt svin! Vilken fara som hotade över oss alla där en stund och vilken lycksalig glädje att jag röstade på ett parti som inte slösar bort skatteresurser i onödan på dumheter. Halleluja för våra politiker. Låt oss nu under den gröna fanan sjunga att ”vi måste höja våra röster för att höras” medan vi leder den onde slusken Herr Gårman till schavotten. Hur kunde vi vara så dumma att vi lät Herr Gårman leda oss över gatan i alla dessa år? Han har ju lett oss in i en värld av outhärdlig fasa. Alla dessa hiphopvideor, all pornografi, alla satanistiska pedofilnätverk som offrar barn i skogarna, oh ve, oh ve. TACK miljöpartiet för att ni räddar oss från förtrycket (nej KÖNS-förtrycket). Först nu kan vi alla andas ut och dansa hand i hand över övergångsställena under den könskorrekta Fru Gårmans goda ledning. Det är en historisk stund. Våra barnbarnbarn kommer att tacka oss och avtäcka statyer av oss. HURRA!

Men… tänk om Herr Gårman inte är en man. Tänk om den gröna gubben i själva verket är en kvinna med kortklippt hår som tycker att det är ett uttryck av könsförtryck att bära kjol? Vilket fruktansvärt misstag vi skulle kunna begå.

Och... tänk på de vita strecken på asfalten. Påminner dom inte lite grann om… zebraränder? Vilket fasans ondskefullt förtryck mot klippgrävlingarna det skulle vara. Jag kräver att övergångsställena omedelbart målas bruna för att inte väcka anstöt hos klippgrävlingarna.

Högaktningsfullt Martin Ekdahl
http://betongkopf.blogspot.com

Isn't it ironic?

Nu återvänder Houstons invånare hem till sin delvis förstörda stad efter att orkanen Rita har gjort sorti och två veckor efter att storasyster Katrina jämnade New Orleans med marken. De mänskliga, ekologiska och ekonomiska konsekvenserna är närmast oöverskådliga. Detta ovanpå ett tvåfrontskrig i Afganistan och Irak som kostar USA:s skattebetalare många miljarder varje månad. Förutom att det är tragiskt så är det även ironiskt - av flera skäl. För det första - George W Bush vägrade skriva på Kyotoprotokollet, samma protokoll som skulle minska koldioxidutsläppen och som hade kunnat begränsa omfattningen av den förödelse som hans land (och hans egen hemdelstat - Texas) nu bevittnar. För det andra - USA har så mycket trupper i Irak och Afganistan att de inte lyckas rädda sin egen befolkning på hemmaplan, trots att krigsföringen på andra sidan Atlanten genomdrivs med omtanke om "rikets säkerhet". Det tredje skälet stavas o-l-j-a. Av omsorg till den inhemska oljeindustrin och de amerikanska bränslepriserna valde Bush att inte skriva under Kyotoprotokollet + invadera Irak. Nu står han inför en situation då den egna oljeindustrin får ta en fruktansvärd smäll av stormarna, med stängda raffinaderier och skyhöga bränslepriser som följd. I brist på träffsäkra synonymer vill jag kalla USA:s läge för höjden av ironi - dock en bitter och sorglig sådan.

Kravaller igen?

Hur kommer det sig att det uppstår ungdomskravaller mot polisen gång på gång? Är polisen verkligen så oskyldig till anklagelserna om övernitiskhet och provokation som dom själva påstår? Eller kan det helt enkelt vara så att många poliser drivs av samma krafter som får huliganer och "yrkesdemonstranter" att starta upplopp och kasta sten - jakten på spänning? Att få leka tjuv och polis - indianer och vita - onda och goda? Kanske är det så att det inte enbart är hos ungdomarna i Ronna eller Skara som svaren till kravallerna finns. Visst kan väl vissa svar återfinnas i utanförskapet, segregationen och den sociala utslagningen hos vissa grupper i Sverige. Men andra svar finns helt säkert i en taskig yrkeskodex och felriktad yrkesstolthet (kanske rentav uppblandad med rasism?) hos poliskåren. Nu vill jag inte dra alla över en kam - eller för den delen försvara äggen som ropade hora efter tjejerna i Ronna - men nog är det väl något konstigt med att polisen ibland verkar duktigare på att trigga fram än stävja bråk?

En storm i ett vattenglas..

..kan hela Bosse Ringholmaffären (Vilken är det i ordingen?) tyckas vara. Affären är mer ett utslag av allmän mediatorka, sossebashing och polisens dåliga självförtroende än en fråga om rättsväsendets status. Men visst är det kul att graderna nu stiger och tumskruvarna dras åt ju närmre valrörelsen vi kommer. Det kommer att bli ett spännnande år fram till valet - inte minst för Bosse. Det jag undrar är bara var Bosse hittar sina uttryck? "Tobakist" - vilket härligt ord - det låter som om Bosse är hämtad direkt från en Hjalmar Söderbergbok. Man kan riktigt se framför sig hur Bosse smyger in hos den lokale "tobakisten" i Enskede, drar undan draperiet bakom disken och - voilá - avslöjar en illegal spelmaskin. Om nu poliserna är för slöa så kan väl Bosse sluta som idrottsminister och börja som privatdetektiv - han skulle säkert göra succé.

För övrigt anser jag att Dawit Isaak omedelbart ska friges!

The Grunge is back

Ny-grungen är nästa stora trend - tro mig. Det är bara att följa trendutvecklingen under de senaste fem åren så ser vi varthän det barkar. Först kom ny-punken (eller kanske nynyny-punken?), sen kom nypostpunken och nu är nysleazen här. Nästa stora trend blir således nygrungen - det kan jag sätta mina tumvantar (och strumpor) på. Snart kommer varenda kotte ha randiga avlagda myströjor, rutiga skogshuggarskjortor i flanell, långt smutsigt hår, skäggstubb och grova kängor. UFF och Myrorna kommer att få sin revival och H&Ms nästa kollektion är med råge vintage. Se bara på reaktionen mot det metrosexuella modet som slår igenom på bred front i fredagsbilagorna och nöjesprogrammen nu. Det ska vara smutsigt och trasigt i höst. Snart stiger kilopriset på horse och fentanyl blir det nya svart. Remember where you heared it first folks - The neogrunge is here!

När SL gör jobbet...

...brukar jag längta till en annan planet där tunnelbanan går i tid och busschaufförerna är snälla och inte får raseriutbrott på dom stackars resenärerna som undrar varför bussen återiigen är sen så att man inte hinner till jobbet i tid. Jag brukar också tänka mig ett alternativuniversum där tunnebaneväktarna inte går på anabola steroider eller är med i KuKluxKlan. Jag brukar tänka mig att jag inte finns och att allt runt omkring mig bara är en ond mardröm som jag kan slippa genom att vakna. Men jag vaknar aldrig för jag sitter fast i helvetet och busschauffören håller på att bli röd i ögonen för att han har missat att någon stackare skulle gå av vid den förra stationen trots att den där människan har plingat OCH ropat OCH viftat med armarna. Det är så jävla varmt att jag får panik och jag längtar bara till min bil där jag kan sätta på AC:n och välja musik och känna mig fri fastän jag sitter fast i en bilkö. Om bensinen inte var så jävla dyr ändå. Jag får panik..! jag måste ut ur den här bussen.. Nu bråkar busschauffören med någon och hotar att slänga av honom vid nästa station...
...och jag vill bara dö. Är det här mitt liv? For what?

Så brukar jag tänka när SL gör jobbet.

Fundamentalisterna har redan segrat

I det stora kriget mot terrorismen och islamismen poängteras ofta att man "gör det i frihetens namn". Problemet är dock att den kristna högern och sawanidimperialismen går hand i hand. Vår omhuldade europeiska toleranta liberalism hotas nu från två håll - sawaniderna i Saudiarabien och de nykristna/neokonservativa i USA.

Både den ultrakristna högern och de islamistiska sekterna driver en hård kampanj för att urholka den sexuella frigörelse som västerlandet har kämpat i århundraden för att vinna. Abortmotståndarna och preventivmedelsbekämparna driver en hätsk kampanj för att inte bara tvinga på afrikaner och sydamerikaner sina fundamentalistiska åsikter utan även oss européer. Samhället påstås ofta av feministiska debattörer ha blivit allt "mer sexualiserat" men det förhåller sig ju på motsatt vis - sexualiteten har blivit allt mer kommersialiserad och skamfylld. På vilken badstrand ser man idag en tjej som vågar visa sig toppless utan att dels skämmas för sin kropp eller att känna sig uttittad? Den fundamentalistiska kroppsuppfattningen har nu således även nått våra badstränder. Fortfarande driver H&M och Twilfit sina profitorienterade kampanjer för att nasa så många stringtrosor och baddräkter som möjligt men den oproblematiska synen på kroppen är lika långt borta som sjuttio- och åttiotalet. Nu ska vi klä på oss - feministerna går deras ärenden och fundamentalisterna jublar i Riyad och Texas.

Yttrandefriheten är ett annat exempel på hur vi nu allt mer kringskärs av en kristen/muslimsk hegemoni. På sjuttonhundratalet var det i Sverige belagt med dödsstraff att yttra vissa åsikter som kunde såra kyrkan och kungens självkänsla. Den monoteistiska/monarkistiska diktaturen gick individerna långt in på bara kroppen och det skulle kännas att ha "fel" åsikter. Denna censur- och förtrycksapparat luckrades långsamt upp genom idogt arbete av män som Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta, författaren August Strindberg och förläggaren Albert Bonnier. Idag använder sig medieföretagen åter allt mer av självcensur för att inte stöta sig med den starka kristna och muslimska lobbyn. Den verklighet som teve och tidningar förmedlar är starkt beskuren av intressen i USA och Saudiarabien. Lyder man inte de oskrivna lagarna så går man Theo van Goghs öde - döden - till möte. Så snabbt går det att bryta ned någonting som det tog så lång tid och så mycket möda att bygga upp.

Ett tredje exempel är den personliga integriteten. Idag tävlar politiker längsmed höger-vänsterskalan i hela Europa om vem som vill begränsa medborgarnas integritet mest. I Sverige leder Thomas Bodström ligan av kamerafetichister. I England hörs kommentarer som "alla vill hellre leva under bevakning än bli sprängda i luften". Givetvis vill ingen bli sprängd i luften - men hur hindrar en kamera en självmordsbombare som ändå tänker dö? Jag tror inte att någon människa verkligen vill leva i "1984"-staten. Länder som Tyskland och England har redan kommit långt i övervakning och censur av medborgarnas telefon- och Internettraffik men Sverige ligger inte långt efter.

Så - wåtts the madderfakking dil - vi har ju ändå redan gett upp vår älskade frihet. Vad ska det då vara för mening att skicka soldater till Irak och Afghanistan? Vi kan lika gärna skicka våra barn till Koran- och Bibelskolor i Mellanöstern och Mellanvästern i stället. För face it - fundamentalisterna har redan segrat.

Upphäv förbudet mot proffsboxning

Idrottsminister Bosse Ringholm (s) har sagt att proffsboxning skall vara fortsatt förbjudet och att förbudet även skall utökas till att omfatta andra kampsporter som exempelvis K1.

Sex av sju partier i Riksdagen vill enligt SvD (SvD: 2005-09-13) inte ha proffsboxning, men majoriteten av det svenska folket är enligt opinionsundersökningar för att sporten legaliseras. I ytterligare en fråga går således politikernas vilja stick i stäv mot åsikterna hos majoriteten av det svenska folket. Frågan som man kan ställa sig är vad politiker egentligen skall ha för funktion i en demokrati? Skall dom - som Marx och Lenin föreslog – vara en ”medveten förtrupp” - ett avantgarde som vet mycket bättre än folket och därför genomför sina beslut mot folkets vilja? Eller skall dom representera folkets åsikter och vara dess tjänare?

Perssons Sverige är nu vid sidan av Castros Kuba och ayatollornas Iran det enda land som inte tillåter proffsboxning. De argument som framförs för förbudet är att det ger skador, verkar förråande på samhället och gynnar en spekulativ spelindustri. Vid en närmre granskning framstår dock argumenten som mer än rimligt ihåliga.

Enligt en sammanställning av idrottsskador som har gjorts stämmer det att proffsboxning kan ge kroniska hjärnskador eller leda till döden. Beaktas bör dock i sammanhanget att ”lagliga” idrotter som fallskärmshoppning, bergsklättring, sportdykning och hästkapplöpning dras med en mycket högre dödsstatistik (Hallands nyheter: 2005-09-13). Är det då rätt att förbjuda den minst skadliga sporten av dessa fem men tillåta och även understödja de andra?

Nästa argument – att proffsboxning skulle verka förråande på samhället – är än mer korkat. Enligt en sådan logik skulle det även vara förråande för människor att se våld på nyheterna, att titta på hockeymatcher eller att kolla på Tom och Jerry på Cartoon Network. Människor är inga idioter – dom kan skilja på en sport med ett väl definierat regelsystem och hur man beter sig mot folk på gatan. Den sorts människor som inte har en förmåga att göra denna avvägning kan vi ändå aldrig slippa genom olika förbud. Det är upp till rättssamhället och psykvården att freda oss mot galningar.

Det tredje argumentet – att proffsboxning gynnar en spekulativ spelindustri – saknar helt motstycke i fråga om dumhet. Staten står ju redan nu för den mest vinstdrivande och spekulativa spelindustri man kan tänka sig – Svenska spel. Att inte se att den statliga spelindustrin är ett monopolimperium som söker nya spelkonsumenter med aggressiv marknadsföring kan endast klassas som närmast kriminell oupplysthet. Tror Ringholm själv på det dravel om folkhälsa som han häver ur sig?

Det finns således inga hållbara argument för att man ska ha ett fortsatt bibehållet förbud mot proffsboxning i Sverige – utom det att Bosse Ringholm kanske har fastnat i ett sosseförmynderi som betraktar medborgarna som ouppfostrade barn. Att även andra partier har valt att säga nej till proffsboxning hör vid sidan av frågan om meningen med livet, liv på andra planeter och universums slut till ett av tillvarons stora mysterier. Kan det vara så enkelt att politikerna inte orkar kontrollera fakta utan hellre väljer att säga nej av ren reflex?

Tillåt proffsboxning med omedelbar verkan och fortsätt tillåta K1. Låt de människor som väljer att boxas göra det på professionell basis liksom det redan nu är tillåtet att köra cross, paddla kanot eller åka slalom professionellt. Det är oerhört frustrerande att se hur politiker i tid och otid väljer att betrakta medborgarna som okunniga idioter vars åsikter inte är värda vatten. Det sönderpyssliga folkhemmets dagar är över och det ska vi vara glada för. Nu är det dags att sopa ut dess rester.

George Bush doesn't care about black people

Det är orden som Kanye West inte fick säga på amerikansk tv. Tydligen är det för svårt för en nation som annars inte tvekar att starta krig på andra kontinenter eller bygger koncentrationsläger i andra länder att svälja sådana sanningar. Men visst känns det väl ändå bra att jänkarna nu inser själva att det finns en annan agenda i Vita huset än den helmysiga korrekthet som har låtit Condelezza Rice bli landets first black lady. Man undrar ju till exempel varför majoriteten av alla amerikaner som sänds till Irak är unga svarta män från underklassen?

Hej FI.

Gratulerar till den första kongressen. Jag har en liten fundering. Hur kan det komma sig att det blir pannkaka så fort en grupp arga kvinnor slår sig samman för att visa att dom ”kan”? Jag tänkte då främst på organisationen Kvinnor kan som kånkade på grund av medlemmarnas obefintliga ekonomiska planeringsförmåga. Men även er egen organisation verkar ju ha vissa uppenbara problem. Ett problem är att ni ger intrycket av att inte kunna samarbeta, då medlemmarna hoppar av snabbare än ni hinner fylla på med nya. Det är ganska lustigt eftersom Gudrun sa i en intervju att FI är den feministiska organisation som har fungerat bäst hittills. Ett annat problem är att ni misstror demokratin i en sådan skala att ni inte ens vill tillåta den fjärde statsmakten – media – att närvara på er kongress. Snacka om sektkänsla – ska ni förlägga partihögkvarteret till Knutby nu också? Beror de arga kvinnorörelsernas problem på patriarkatet? I så fall ber jag ödmjukast om ursäkt å manlighetens vägnar.

Vänliga hälsningar Martin Ekdahl

***

Hej Martin!

Förslaget att hålla mötet stängt för media väcktes av en medlemsgrupp.
Då vi är en demokratisk organisation krävdes en omröstning för att kunna förkasta eller anta förslaget. Dock förkastates förslaget med en överväldigande majoritet.

F! har idag 1800 medlemmar, vilket har varit ett relativt konstant antal under sommaren. Två av våra styrelsemedlemmar har dock valt att lämna interim-styrelsen. En av dessa avgick p g a att hon var höggravid och inte längre orkade med den dubbla arbetsbelastningen. Den andra avgick p g a meningsskiljaktigheter. Då F! är en organisation under uppbyggnad, som fattade det formella beslutet att bli parti igår, så anser vi att turbulensen runt tillblivelsen varit mindre än vad man kunnat vänta.

Vänliga hälsningar / F!

Svenska spel hycklar

I en stor annonskampanj går nu Svenska spel till storms mot Internetpokerföretagen. Helsidesannonserna som för att vara extra tydliga om Internetföretagens ondska har prytts med lättklädda tjejer (symbolen för allt ont i den statsfeministiska hegemonins tidevarv) förklarar att det är åldersgränserna och den dåliga betalkortssäkerheten som gör just helstatliga monopolföretaget Svenska spel så överlägset alla andra speltjänster. Att som Svenska spel och Systembolaget ständigt gå ut i helsidesannonser för att förklara för det svenska folket varför vi behöver monopol för just dessa näringar men inte för exempelvis betong-, bygg- eller leksakshandeln känns lite desperat. Statsmonopolens försvarstal är nästan som om en drunknande människa täljer barkbåtar för att undgå sin säkra död.

Det skall bli fritt fram för staten att driva poker på nätet lät Bosse Ringholm (ni vet – den där betonggrå sossepolitikern som ler som en räv) oss veta. Statliga spelbolag skall alltså få driva pokerspel på nätet, men inte de privata aktörerna. Aftonbladet blev förra veckan dömda att betala 50 000 kronor i böter för att de lät publicera annonser för ett privat spelbolag men Svenska spel tillåts annonsera fritt. Ringholm gnider så klart girigt sina korpklor när kulorna rullar in. Det är skönt att slippa konkurrens. Detta kan inte definieras som något annat än ren och skär maffiaverksamhet - statlig sådan.

Varför skulle det vara mycket säkrare med Svenska spels system för ålderskontroll? Visst, på de statliga kasinona kanske åldersgränserna upprätthålls någorlunda, men de är ju ändå bara en droppe i havet av all spelverksamhet i landet. Det finns ingenting som talar för att Svenska spels utannonserade Internettjänster skulle vara säkrare än den service som de privata spelbolagen erbjuder. Givetvis väljer folk hellre att spela på privata Internetsidor med bättre odds än att köpa de värdelösa villkor som Svenska spel har att erbjuda. Det är väl inte så konstigt att spelarna hellre väljer att vinna på de privata aktörernas hemsidor än att förlora pengarna till staten.

Tro inte att staten kommer med gott uppsåt. En stor del av de statliga intäkterna på spelverksamheten kommer exempelvis från deras trisslotter. I stora annonser i tidningarna och tv-reklam går man ut och försöker förmå människor att köpa trisslotter för att förbättra sin livssituation. Vad man inte talar om är oddsen. Om man köper en trisslott om dagen så skulle man ha chans att vinna högsta vinsten först efter femtusen år. Det är många gånger lättare att påverka sina odds om man spelar poker än om man köper lotter. Jag känner personligen människor som har blivit ruinerade av Svenska spel. Vad är det spelbolaget så mycket bättre än alla de som inte hålls om ryggen av Göran Persson och Company? Det svenska spelmonopolet är helt enkelt en enda stor bluff – ingenting annat.

Som jag redan har påpekat (Att spela monopol med staten: Sourze: 5 juni, 2005) talar statistiken rakt emot Svenska spels tomma argumentation. Staten lade 2003 ned enorma 720 miljoner kronor på reklam, events, sponsring och egna tv-kanaler. Detta, är cirka två miljoner kronor om dagen. Svenska spel och ATG är tillsammans Sveriges näst största annonsör efter ICA. Endast 14 miljoner (ungefär tre promille) av de 5 miljarder som staten tjänar på spelverksamheten går till Folkhälsoinstitutet för att hjälpa spelmissbrukare. Det är siffror som Svenska spel inte kan blunda för.

Att spela poker på privata hemsidor är således inte sämre än att ge Svenska spel pengarna. Kanske tvärtom, eftersom man stödjer underdogen när man spelar privat. Att svenska folket ens tillåter att staten med sin unika maktställning kan propagera för sina egna monopolföretag är nästan som att låta maffians karteller försvara sin verksamhet i helsidesannonser. Statens monopolverksamhet kan helt enkelt inte längre maskeras till någon sorts välvillig välgörenhet.